rebeccalinnéatheresia

Hej!

Igår pusslade jag lite, avslutade en hel del småprojekt och sedan var det dags för pianolektionen:) Spelade upp alla mina fem låtar som jag hade i läxa och det gick faktiskt förvånansvärt bra trots att jag inte övat ihjäl mig:) Fick bara två låtar tills nästa vecka, fast de nya låtarna var en nivå högre:) Fick verkligen tänka till där, efter lektionen skulle jag åka till en lägenhet där mamma var på visning och jag fick också titta:) Fast jag hade glömt mobilen hemma och var lite osäker på vilken lägenhet det var så jag stod utanför tills mamma kom ut istället och då fick jag titta en snabb sväng innan vi åkte hem igen:)

 

På eftermiddagen lyckades jag med det omöjliga, har ju inte levt ett särskilt lätt liv och jag har för det mesta känt mig ensam... Men jag har inte lagt ner så mycket sorg/"tycka synd om mig själv-tankar" i det men jag har alltid haft stora drömmar om att åtminstone ha en människa att prata med och när man haft turen att ha en syster så har man trott att hon skulle vara den människan. Vi skulle dela mycket men det hände aldrig och efter många missförstånd på vägen satte jag mig ner och skrev ett brev till henne om hur jag hade upplevt min barndom och fick svar några timmar senare. Nu kan jag faktiskt säga att jag har en syster, det omöjliga blev möjligt. Har varit nära på att ge upp hoppet men eftersom jag lyckades få pappa att förstå så hade jag lite hopp kvar och jag lyckades! Vi ses!