dagar kvar
till Jeriko 2016

dagar kvar
tills 22 år

dagar kvar
Trysil 16

23/10-09 & 01/10-10!

Heeeej igen!

Jag kom och tänkte på en sak idag:) Min farfar dog den 23 oktober 2009 och nästan ett år efter dog min farmor den 1 oktober 2010:) Jag minns de dagarna jätteväl, inte så konstigt kanske:) Vi börjar med dagen då farfar gick bort:) En vecka innan las han in på sjukhuset och varje dag grät jag i minst en timme för att jag inte ville att han skulle dö och jag klarade inte av tanken helt enkelt. Jag vaknade och hela den frukosten kände jag mig lite konstigt och jag frågade mamma om jag hade glömt något och det brukade jag inte göra och sen såg jag en konstig blick i mammas ögon men kunde inte förstå vad det var. Jag åkte till skolan och kände mig konstig men fattade inte varför och när jag skulle ha prov i engelska tror jag det var eller svenska så kunde jag inte svara, jag hade glömt allting och jag fattade inte varför jag hade gjort det. Provet var det sista jag hade tror jag och sen cyklade jag hem som vanligt och då såg jag massor med bilar utanför huset, kunde inte förstå varför och sen såg jag mina farbröder och fastrar i fönstret och fattade inte varför de var här men sen när jag gick in. Jag såg pappa komma mot dörren och jag såg hans blick, då fattade jag och han sa att farfar hade gått bort och jag började givetvis gråta.
 

När farmor dog las hon in på sjukhuset kvällen innan och jag skulle på läger dagen efter. Men på natten innan lägret alltså samma natt som farmor var på sjukhuset för att sova innan sin operation så vaknade jag tidigt. Vid fyra-femtiden och jag fattade inte varför jag inte kunde somna om så jag tog mobilen och spelade spel så att jag skulle bli trött men jag blev aldrig trött. Kände mig bara konstig men kunde inte fatta, men sen kom mamma in vid sextiden men papper att torka näsan med och tårar i ögonen. Då fattade jag att farmor inte fanns längre. Jag åkte på lägret ändå och försökte ha en så bra dag som det gick, jag spelade cello hela den dagen och cellon betyder mycket för mig så jag hade en bra dag:)  Det är lite läskigt att man känner sig så och jag har pratat med mina kusiner och de kände sig också konstiga de dagarna. Mycket märkligt men undra när det händer nästa gång för den gången morfar går bort, min bästa vän när jag var mindre. Den kommer bli jobbig, väldigt jobbig och då behöver jag människor runt mig som tar hand om mig för annars kommer jag inte klara det. Lite tankar jag har idag nu det var tre år sedan jag hade den första märkliga känslan. Sov gott:)

Kommentera här: