dagar kvar
till Jeriko 2016

dagar kvar
tills 22 år

dagar kvar
Trysil 16

Varför åkte jag hem från Australien!

Hej!
 
Om ingen har hört att jag tyvärr var tvungen att åka hem till Sverige igen så tänkte jag förklara detta nu. Under en lång lång tid, tankar, händelser och år så har jag nu panikångest... Jag har haft många rejäla panikattacker här hemma i huset, känt mig konstig, det kryper i kroppen, jag blir arg/ledsen osv utan att veta varför och att få såna panikattacker är inget roligt. Det är svårt att veta hur länge jag haft panikångest men jag kan titta tillbaka och i efterhand lista ut att jag haft detta i några år nu... Min pappa har haft samma sak innan jag föddes så när jag ringde till mamma och pappa från Australien visste pappa precis vad det var när jag förklarade hur jag mådde och skickade mig hem på ett plan på direkten och det är jag mycket tacksam över för jag vet inte hur länge till jag skulle klara mig där. Men nu är jag hemma, väldigt bra och jag håller på att genomgå en behandling för detta. Träffar en mycket bra läkare på Sophiahemmet och efter att vi pratat, jag fick göra lite tester om hur jag mått de senaste månaderna och hur jag mår nu. Efter alla testerna så kom min läkare fram till diagnosen panikångest och jag har påbörjat en medicinering och det kommer ta ett tag innan jag mår bra igen men jag tycker att det har börjat bra i alla fall. Jag mår inte helt bra än men mycket bättre än för två månader sedan och det är positivt.
 
Varför jag åkte hem från Australien berodde inte på just Australien eller skolan utan det berodde på att jag inte mått bra under en lång tid och gränsen har kokat över eller mina panikattacker som jag haft under en lång tid blir fler och fler för varje månad och jag orkar inte med sånt längre utan vill ha ett slut på detta. Jag har flytt, förnekat och inte velat höra att jag behöver någon form av hjälp utan bara förträngt mina tankar, panikattacker och bara sprungit när de kommer men till slut orkar man inte springa mer utan man stannar upp och tar en paus och då kommer allt man flytt från tillbaka, i alla fall om det handlar om panikattacker och panikångest. Men nu har eller i Australien insåg jag att jag inte kan leva med panikångest hur länge som helst utan det måste få ett slut om jag ska orka med både högskola, barn och framtiden så nu är jag på gång. Ett nytt kapitel ska snart börja, ett kapitel utan panikattacker, ett mycket bättre självförtroende och en mycket positivare Rebecca med positiva tankar.
 

Kommentera här: