Fredagen den 16 maj 2014!
Hej!
I fredags blev jag väckt av ett sågande och gnisslande för plåtslagaren kom förbi oss vid sju på morgonen och skulle fixa något med huset och vem blev arg då?? Jo jag för klockan sju vill man sova men efter några halvbra sömntimmar så vaknade jag igen och kollade FB, eventet var inställt:/ Jag började fundera över varför och sen när jag käkat frukost och kollar FB igen ser jag ett inlägg om att någon gått bort och jag kan inte riktigt fatta vem men efter en halvtimme inser jag att det faktiskt är ungdomspastorn som gått bort:( Då tittar jag på mobilen igen och Ida har ringt mig så jag ringer tillbaka och hon säger att detta är sant så jag fick det bekräftat också och jag bryter ihop i telefonen men Ida var jättesnäll som ringde och sa detta till mig:) Efter telefonsamtalet så bryter jag verkligen ihop, bokstavligt och det är knappt så man kan stå upp längre för så här kan det inte bara vara! Han var verkligen en förebild för mig, en förebild som jag såg upp till och fick en alltid på bra humör även om man mådde jättedåligt. Det är helt otroligt att det hände just honom men jag vet att han har det bra nu men man vill bara ha honom här för han spred verkligen en sådan glädje. Det blev helt plötsligt en jättejobbig stund för mig och tankarna spred sig till både farmor och farfar och jag saknar dem jättemycket också, varje dag mer eller mindre men inget kan få dem tillbaka förutom att de finns inom mig i mina tankar och hjärta:)
I fredags blev jag väckt av ett sågande och gnisslande för plåtslagaren kom förbi oss vid sju på morgonen och skulle fixa något med huset och vem blev arg då?? Jo jag för klockan sju vill man sova men efter några halvbra sömntimmar så vaknade jag igen och kollade FB, eventet var inställt:/ Jag började fundera över varför och sen när jag käkat frukost och kollar FB igen ser jag ett inlägg om att någon gått bort och jag kan inte riktigt fatta vem men efter en halvtimme inser jag att det faktiskt är ungdomspastorn som gått bort:( Då tittar jag på mobilen igen och Ida har ringt mig så jag ringer tillbaka och hon säger att detta är sant så jag fick det bekräftat också och jag bryter ihop i telefonen men Ida var jättesnäll som ringde och sa detta till mig:) Efter telefonsamtalet så bryter jag verkligen ihop, bokstavligt och det är knappt så man kan stå upp längre för så här kan det inte bara vara! Han var verkligen en förebild för mig, en förebild som jag såg upp till och fick en alltid på bra humör även om man mådde jättedåligt. Det är helt otroligt att det hände just honom men jag vet att han har det bra nu men man vill bara ha honom här för han spred verkligen en sådan glädje. Det blev helt plötsligt en jättejobbig stund för mig och tankarna spred sig till både farmor och farfar och jag saknar dem jättemycket också, varje dag mer eller mindre men inget kan få dem tillbaka förutom att de finns inom mig i mina tankar och hjärta:)
Jag kommer aldrig glömma någon och nu vill man bara springa fram till alla och säga "försvinn aldrig ur mitt liv" och tiden går alldeles för fort, särskilt för vår ungdomspastor för han skulle ha fyllt 30 om några månader så han hade inte lev livet fullt ut på det åldersmässiga sättet... Annars hade han levt fullt ut, det gjorde han nog varje dag men nu sitter han där upp och käkar paj:) Jag skickade ett SMS till mamma om detta så hon kom ganska fort hem och stöttade mig:) Kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde den dagen men senare på kvällen åkte jag till equmenia och träffade de andra och vi hade en lång andakt som var jättefin:) Den handlade givetvis om Samuel och det började med lovsång, några pratade lite och sen fanns det lite olika bönestationer. Vi fick träffa varandra, ta hand om varandra och prata ut så det kändes bra och ibland bröt man ju ihop men jag hade fina vänner som stöttade mig:) När det var slut så gick vi ut och pratade lite och senare så gick vi till Göta och köpte oss en macka och hade det trevligt:) Ta vara på dig själv!
